Högst personligt

Det är lätt att ha en tanke om hur man skulle handla i vissa situationer man skulle kunna hamna i livet. Sen när man väl hamnar i den där situationen så visar det sig att det inte alls är så lätt att följa sin ursprungliga plan/tanke. 

Livet ger en utmaningar för att man ska utvecklas som människa. Vissa utmaningar väljer man själv vissa andra bara trillar över en utan att man vill det. 

Att ha ett stort hjärta gör att man känner mycket och att man i vissa situationer inte ser till sig själv främst utan ser till andras bästa. Ibland är detta bra, ibland inte. 

Förmågan att förlåta finns bara hos oss människor. Att kunna förlåta och att be om förlåtelse är dock inte alltid så lätt. Att förlåta handlar inte om att glömma utan mer om kärlek och respekt.  

Sett i backspegeln har motgångar i mitt liv format den jag är idag och jag anser verkligen att jag idag är en "bättre" person jämfört med för 10 år sen. Jag har även insett att vara stark faktiskt även handlar om att våga visa sin svaghet och att be om hjälp. Ingen klarar något helt själv. Ensam är inte stark. Jag vet att jag har vänner som finns där för mig oavsett och jag vet att de vet att jag finns där för dem. 

Kanske är det så att det är de "bästa" människorna som utmanas mest för att "någon där uppe" vet att de klarar de och att de ska finnas här på jorden för att inspirera och stötta andra genom att visa sin stora mänsklighet; nämligen att älska och förlåta. 

Man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad och jag minns hur vi i andra klass gjorde små posters där det stod: "Vill du få en vän ska du vara en vän". Med åren har jag lärt mig att man vinner mer på att förlåta än inte. Oavsett om det handlar om ens vänner, ens familj eller de man älskar.  

Jag vet att detta är en träningsblogg men jag hoppas bli "förlåten" för att jag även skriver om andra saker. Det är upptill var och en som läser att "förlåta" vissa inlägg som kanske fladdrar ut åt ena eller andra hållet. 

/Eva