Idag har jag delvis jobbat hemifrån och bestämde mig för att köra ett lunchpass.
Då vi bor precis vid Slottsskogen så bestämde jag att det skulle bli ett backpass i Säldammsbacken. 10 gånger upp och ner.
Och vilka träffar jag just där då? Jo sonen och hans fritids som är ute på utflykt. Jag hörde hur de pekade och ropade: "Kolla det är Harrys mamma!"
Så för att "imponera" istället för att vara pinsamt långsam så drog jag på rejält och tog ut mig redan på de tre första, hahaha. MEN jag höll masken och hoppades att de skulle vidare snart så att jag kunde köra "vanligt".
I "stressen" glömde jag att lap:a så passet blev som en klump, dvs en total på 9,9 km med ca 2 km uppjogg och 2 km nedjogg. Tempot var tillräckligt ansträngande to say the least och nu känns det rejält i mina baksidor :-P
När jag sen hämtade sonen så var jag tvungen att fråga om han tyckte att jag varit pinsam eller ej (han är snart 10 år och att mamma är pinsam har redan börjat så smått) men han berättade att alla hade tyckt att jag såg snabb ut :-) Och han hade stolt berättat om mina prestationer och speciellt om POKALEN som jag vann på Risveden. I nästa andetag sa han dock att jag varit REJÄLT pinsam häromdagen när jag sjungit i bilen till radion när han hade med sig sin kompis...
Linjen mellan att vara pinsam och imponerande är tunn, så tunn och tunnare lär den bli...
Haha :) inte lätt det där har jag förstått :)
SvaraRaderaMen bra med publik så man kan kämpa lite extra!
Andréa: Ja, publik är aldrig fel. Tur bara att publiken inte stannade hela intervallserien för DÅ hade det blivit pinsamt :-P
SvaraRadera*S* den var kul!
SvaraRadera//Hon som fortfarande bara imponerar på sina barn
Jessica: :-) Tiden går för fort. Tycker inte det var så länge sen man var den allvetande och fräcka föräldern...det gäller att ta vara på tiden när man är nummer ett.
SvaraRadera