Icebug City Trail

Korta lopp är alltid jobbigare än långa lopp tycker jag. Man förväntas blåsa på järnet direkt och allra värst är distanser runt 4-6 km (Obs högst personlig åsikt! Har aldrig testat varken medeldistans, kortdistans eller ultra.)...

Jag är inte särskilt snabb längre heller. Dels för att jag inte tränar fart på samma sätt som jag gjorde när jag ville nå bra tider på milen och halvmaran men också för att jag inte kunnat pga min astma. Men vissa tror fortfarande att jag är snabb och även jag själv, hahaha. Det går lixom inte ur. Sen får jag skylla mig själv när jag tar på mig en t-shirt där det står "FAST"!

Men det är kul att träffa "kompisar". Tjata innan och efteråt. Även om jag inte är snabbast är jag ändå del av den fina gemenskapen och om det är nåt som är behållningen är det just det. Gemenskapen och "tugget". För jag vetefan om jag nånsin kommer blir särskilt snabb igen. Men det är ju inte heller ett av mina mål i år. Ska man klara 65 km löpning i kombination med 10 km simning tränar man inte på samma sätt som inför att persa på milen. Sen när jag ser bilder på mig själv och tittar på vågen så inser jag att jag inte längre ser ut i kroppen som när jag var som snabbast. Det är faktorer som spelar in dem med.

Nåja, tillbaks till loppet då, hur gick det? Ta er först gärna en titt på kartan för att förstå serpentindelen av banan. Jag fattar inte hur man kan få ut så mycket av en liten kulle men det kan man! Det var stentrappor och gräs att dratta på ända i, buskar vars grenar smattrade en i ansiktet och stigningar upp och ned med tvära svängar som bäddat för att kunna stå på med livet i halsgropen. Perfekt alltså! Mitt mål var att i alla fall inte bli varvad av de snabbaste killarna och det slapp jag!

Karta lånad från Icebug City Trail´s hemsida 

När starten gick på baksidan av Svenska Mässan/Valhalla så sprätte alla extremt duktiga löpare iväg som gaseller och jag la mig på en ansträngning som kändes ok (typ 4:20 fart) fram till kullen.

Kullen var ju minst sagt "intressant" och hade jag varit lite smartare hade jag gått bort en stund innan och rekat denna delen av banan. Men men det var bara att köra på så gott man kunde i trappor, gräs, buskar, klippor, stigar, lera m.m.
Knixigt med många tvära svängar och en nedförsbacke var riktig läskig för där var det en tvär vänstersväng och nedanför var det asfalt! Där hoppade jag som värsta Parkour-ungdomen och trodde fanimig att jag skulle stå på näsan!

Sen tillbaka till cykelbanan längs Mölndalsån och varva vid baksidan på Valhallabadet och sen ut på cykelbanan och kullerstenarna på andra sidan av Mölndalsån och återigen tillbaka till kullen. Strax innan varvning gick jag om en kille (se bild nedan) och sen passerade jag två till på kullerstensbiten. När jag kom till kullen så fick jag syn på en vältränad ung tjej och bestämde mig för att henne skulle jag gå om. Låg bakom henne på serpentinslingan på kullen och i sista nedförsbacken där gick jag om och sen drog jag på så mycket jag kunde. Stannade min klocka på 32:06 och har ännu inte sett någon resultatlista så det var den tiden jag registrerade i min träningsdagbok.

Nedan kort lånat från Team Thules Facebooksida på mig när jag springer på cykelbanan mot varvning: 

                                

Foto Fredrik Flinta

Här kort taget precis innan varvning. Foto taget av arrangören till Sandsjöbacka Trail: 

                                      

Foto Anne Mari Rundqvist Nedevska 

Fick sen bästa egoboosten av just Anne Mari som kommentar på det här kortet jag tog på mig själv när jag kommit hem: 

                              

"Förutom snyggast outfit så hade du det absolut snyggaste löpsteget av alla som sprang. Mvh Enväldig Domare (Anne Mari Rundqvist Nedevska)" 

Efter loppet lite mera "tjöt" och sen begav jag mig hemåt. Bra trött i benen då jag ju även sprungit ett ganska hårt långpass i bergen på lördagen (22,5 km). 

Nu laddar jag om för backintervaller på mitt F&S-pass ikväll på Majorna, kommer du?