torsdag 27 februari 2014

Missat mål...

Som jag skrivit innan så är mitt mål att klara 300 km löpning varje månad.
När jag satte det målet så hade ju dock inte räknat med att min astma skulle fortsätta strula. Januari klarade jag precis men februari som ju inte har så många dagar heller kommer bli en omöjlighet. Måste i så fall klämma in 75 km idag och imon och det kommer INTE hända.

Well, det viktiga är att jag KAN träna även om jag måste anpassa mig. Eller kanske jag ska lägga ned detta helt? Enligt en viss professor så ska vi som är "funktionshindrade" inte få tävla alls då han anser att enda sättet att komma åt det här med doping är att förbjuda allt och överlåta tävlande bara till de "övermänniskor" som inte behöver ta någon form av medicin alls - läs gärna artikeln HÄR!

Jag försvarar inte doping och jag vet vad som gäller för mig och mina mediciner. Helst hade jag velat slippa dem men nu går inte det. Alternativet att sluta tävla känns inte aktuellt. Mina mediciner gör inte att jag får bättre kapacitet än någon annan utan de möjliggör att jag kan nå normal kapacitet och att jag kan träna som alla andra. TROTS mina mediciner så måste jag ändå anpassa mig och träna annorlunda, vara mer flexibel och lyssna ännu mer på min kropp.

I lördags sprang jag 12 km morgonjogg innan det var dags att börja göra sig i ordning för stor fest. Således efter 12 km i löparskor så blev det 12 timmar i 12 cms klackar, hehehe.

                            

                            

Sen blev det ingen träning på söndagen om man säger så. Kände av framfötterna och var LITE trött...

Igår blev det ett pass på bandet för att få upp farten som jag inte kan träna ute nu pga mina luftrör: 

Uppjogg 10 min i 12 km/h (5:00 fart)
25 min i 14,5 km/h (4:08 fart)
Nedjogg 10 min i 12 km/h (5:00 fart) 

Farten på 25 minutrarna klassar jag som 10kp, dvs den fart som jag idag skulle kunna hålla på en 10 kilometerstävling. 

Sen på eftermiddagen var det så dags igen för Fast Lane Women i regi av Simcoachen. På den brutna 750:an lyckades jag inte simma lika fort som förra veckan men kan ju bero på passet på bandet innan i kombination att jag inte taggade på lika mycket som förra veckan. 

Det är så många duktiga tjejer i gruppen och det är verkligen inspirerande att köra på detta sättet. Jag försöker att inte vara så hård mot mig själv och inte jämföra mig för mycket med dem. Vissa av dem har simmat länge och har en naturlig fallenhet för sim. Jag har alltid älskat att bada och när jag var liten var jag mer under ytan än ovanför. Det är det som är min styrka när vi simmar ute i havet, min vattenerfarenhet. 

För er som fortfarande undrar om vad det här med Total immersion är så kolla på min coach på filmen nedan. Jag lovar er att även om det ser lätt ut så är det j-vligt svårt! Och även om det ser ut att gå sakta så gör det inte det...snarare supersnabbt! 

                              

9 kommentarer:

  1. kul med finfest! stilig du var!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack S!
      Inte långt kvar nu med magen ;-)

      Radera
    2. nä, nu kan man börja räkna ned. skönt! jag ska inte klaga men nog börjar det kännas lite otympligt.

      Radera
  2. Får vi se en ultra idag ;)

    Förbaskade februari att vara kort och inte är det skottår heller :(
    Jag tycker det är så synd och tråkigt att läsa om att du/läkarna inte får bukt med din astma, skit! Det måste gå att hitta en kombination som gör dig besvärsfri och som gör att du kommer närmare din riktiga lungkapacitet igen men jag förstår ju att den fuktiga vinterluften i Göteborg kan vara jobbig! Nu går vi i alla fall snabbt mot vår!! Riktigt fin klänning, vad var det för tillställning? Skoj att få gå på sedan fest!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahaha, nä du och jag kommer aldrig köra Ultra ;-)

      Vad gäller min astma så är det som ställer till det just nu precis som du skriver den fuktiga och kalla luften. Har inte tidigare varit så "köldreaktiv"/känslig för detta. Inte kul att harva på bandet men det går ju. Min lungkapacitet ÄR mycket bättre, sist det mättes var jag uppe i 90% så det är som sagt inte det som är "problemet" längre utan att jag inte kan köra ute. Well, det går framåt i alla fall även vissa biverkningar inte är så kul. Hade helst sluppit alla mediciner.

      Klä upp sig för fest gör man ju inte så ofta så det var grymt kul!

      Radera
  3. Haha, nej, ultra känns inte riktigt intressant även om jag förstår dem som lockas av att testa den typen av uthållighetsgränser, fysiska och mentala.

    Det låter ju bra att lungkapaciteten är bättre i alla fall och som sagt, kylan är ju snart borta också men jag förstår till fullo hur trist det är att vara hänvisad till löpband "Löpbandstråkdöden" som jag uttryckte det efter ett pass igår...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller vad skriver jag? 1/9 ska jag ju köra ett 75k multisportlopp; kanske kan klassas som lite ultra? ;-)

      Bättre kapacitet är bra men till vilket pris? En av medicinerna gör att jag har svårt att sova. Well, man kan inte få allt.
      Tragikomiskt att jag som älskar skogen delvis måste köra hamsterband. Men snart så är det varmt och då!

      Radera
  4. Klart som korvspad att " man" måste få till din medicinering. Äntligen är det min tur, MIN, med TI- kurs på Playitas. Som jag har längtat och trånat! I april åker hela cirkusen ned igen och mamman (jag!) har fått "check" och plats på kurs med AK. Är sjukt lycklig!! Några stalltips?
    Kram Victoria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad kul! En av de bästa grejer jag gjort i träningsväg!
      Stalltips? Hmm. Nä, A-K will lead you right.
      När du kommer hem, se till att någon filmar dig kontinuerligt. Visuell feedback ger mycket!
      Vad gäller astman, så är det bättre nu. Hoppas jag. Har haft bakslag innan så vågar inte säga hej än...
      KRAM!

      Radera