Öloppet 2013 - VINST!!!

Alltså ni fattar inte vilken upplevelse som Maria och jag var med om igår! Det var himmel, hav och helvete och en dag som vi aldrig kommer att glömma!

Men vi tar det från början, orkar ni läsa?

Det var åskvarningar och kulingvarningar och vi blev i starten informerade om att skulle det bli åska så skulle loppet PAUSAS! Det började pratas om flaggor som skulle indikera detta vid vattenpassagerna och om man var på land skulle man leta skydd direkt.

Med nästan 17 minuters försening på starten och med tryckande värme så började det kännas väldigt varmt att stå där i våtdräkt och vänta och känna hur adrenalinet gjorde att pulsen redan då låg alldeles för högt.

Vi hade en plan på fart att starta i men sen när väl startskottet gick med helikoptern hovrande över oss så blev det så klart lite väl snabbt ändå, hahaha.

För att ni ska fatta lite mer om min beskrivning av banan klipper jag här in kartan av bansträckningen:

                                       

Den längsta simningen är redan efter bara ca 2 km löpning och vår plan var att simma ganska hårt på den. Och det gjorde vi. Fick rapport av maken efteråt att han från båten han satt i såg ett lag som bara forsade förbi flera lag. När han tog fram kikaren så såg han att det var vi. Helt utan hjälpmedel, dvs inga handpaddlar, ingen dolme mellan benen eller rep emellan oss.

Men för mig som inte är en så van simmare så tar simning mycket energi så när vi kom upp ur vattnet var min puls skyhög och det tog ett tag innan den gått ned. Teknisk löpning men jag lyckades ändå hålla ihop det.

Några kortare vattenpassager och lite mer löpning och på första vätskestationen på Asperö fick vi veta att vi var första damlag. Ibland är det befriande att veta sådan information men då vi inte visste hur nära nästa damlag låg så blev det för mig i alla fall delvis en stress.

Tillbaks till Brännö via blålera och här valde Maria och jag att simma istället för att vada. Vattnet var svart av hur blåleran kom upp utav alla deltagare som sprang och simmade i denna vattenpassage som kanske bara var upp till midjehöjd.

Sen Brännö och ut på den fina vackra löpningen på Galterö. Sjöängar och klippor. Här började det bli trångt av alla deltagare som tävlade i sprintklassen och jag kan tycka att de kanske skulle starta vid en annan tid än oss då det på flera ställen blev väldigt trångt av så många deltagare. Well, nog om det. Vi försökte att hålla ihop det bra här och det blåste här en del och vi började förstå att simningarna från Galterö och sen över till Känsö från Krokholmen skulle bli utmanade om man säger så. Vi såg vågorna på havet runtomkring oss.

Och det var minst sagt utmanande. Titta gärna på inslaget från Öloppet i Rapport igår - klicka fram till 9:20 för att se reportaget och vågorna på en av dessa simningar.

Trots att Maria och jag låg mer eller mindre brevid varandra så såg jag henne inte ibland när hon försvann i en vågdal. Det här var bland det tuffaste jag gjort och jag undrar hur många som frivilligt skulle kasta sig ut i ett hav med höga vågor och där vinden driver en åt "fel" håll. Och då har jag inte ens nämnt brännmaneterna...

Löpningen på Känsö blev delvis lidande pga de tuffa simningarna och sen mer simning till Vargö och sen över till Styrsö och vi kunde slappna av lite då det på Styrsö var löpning på vägar.

Energi vid Styrsö Bratten och här såg vi många ansikten vi kände igen och som hejade på oss! Maria och jag drog snabbt i oss varsin Red Bull (!) och tog en kanelbulle i farten och sen var vi vidare igen. Fin spånslinga i skogen på Styrsö, simning över till Stora Rävholmen och sen vidare till Sjumansholmen. Platsen där jag förra året fick bryta. Mer energi och så vidare på den del av loppet som jag inte gjorde förra året. Återigen tuffa simningar över till Kårholmen och sen till Vrångö. Nu började jag bli rejält trött av all simning och ville att det skulle ta slut. När vi så skulle gå upp på klippan på Vrångö fick jag kramp insida lår på bägge benen. Att ligga och crawla utan att använda benen så mycket är jättebra men när man så ska resa sig från liggande till stående och aktivera benen som är nedkylda och har minimalt med blod då allt befinner sig i bålen och armarna leder till detta. Även Maria fick kramp och vi bestämde att inför simmet tillbaka till Kårholmen och Sjumansholmen skulle vi lägga in delar av bröstsim för att få flöde i benen och undvika krampen i benen.

Fin löpning på smal stig i skog på Vrångö, ned till hamnen för kontroll/energi (här trodde vi ett tag att vi sprungit fel för vi såg INGA andra deltagare på säkert 10 minuter) och sen tillbaks mot simningen tillbaka till Kårholmen, Sjumansholmen och slutdestinationen för sista simmet: Styrsö.

Vi fortsatte att simma om lag och jag var helt chockad över att min simning räckte så långt och sett ur det hela perspektivet faktiskt var MYCKET bra, det trodde jag inte.

Att nå Styrsö igen och veta att nu var all simning över och löpning på asfalt i ca 2-3 km skulle ta vid ända in till mål var en befrielse men det är inte lätt att springa på trötta ben.

Det var först på bron över till Donsö som jag vågade inse till 100% att vi skulle vinna och att vi kanske skulle klara målet på sub6h. Vi hade hållit bra fart i början av loppet men nu var det nästan bara styrfart.

Vi peppade varandra hela vägen in i mål och när jag passerade ett par jag kände strax innan målgång och skrek: "Här kommer damvinnarna!" och sträckte upp armarna i en våldsam segergest höll jag på att få kramp i mag- och ryggmusklerna men lyckades hålla masken, hehe.

På målrakan blev det en kortare spurtstrid med ett killag för de insåg precis som vi att de nog skulle klara sub6h.

5.59:58 - blev vår officiella tid! Med TVÅ SEKUNDERS marginal lyckades vi med båda våra mål - vinst och sub6h.

Vill ni veta tiden på damlag två? Lägg till 30 minuter på vår tid...

Här ser ni Maria och mig när vi är uppe och tar emot vårt spurtpris (som vi inte visste fanns):

              

Sen fick vi ju gå upp igen för vårt riktiga pris oxå så klart (skippar den bilden som ser mer eller mindre likadan ut). 

Sen blev det snack mellan en del om att vi tjejer inte uppmärksammades lika mycket som herrklassen. Visst vi kom in 1,5h efter herrsegrarna och en del kanske tycker att det är dåligt. Jag vill att ni ska veta att de herrar som ställde upp i herrklassen i år tillhör Sverige-elit på multisport och jag tänker inte jämföra mig med dem. Maria och jag är två glada amatörer och jag anser mig vara en rookie på simning. 

Det vi dock kan använda som en bättre referens/jämförelse är vi kom in som fjärde tjejer, dvs endast slagna av de tjejer som deltog i mixed klassen och tog placering 1-3 i den klassen. Hade vi deltagit i den klassen hade vi alltså kommit fyra. Värt att nämna är att dessa tre tjejer är grymma idrottare som hållit på länge med både sim- löp- och cykel. 

Jag tycker att bästa Anna-Karins notis på sin hemsida sammanfattar vår prestation ganska bra - läs HÄR! 

Tack alla som hejat på oss och som stöttat oss, familj/vänner/alla andra! Tack vår bästa sponsor Lars = ICA Supermarket Majorna! 

Men främst tack Maria för att du för ett år sen raggade upp mig här på min blogg och ville bilda lag med mig - du trodde på mig, det glömmer jag aldrig! 

/Eva 

P.S. - Göteborgs-Posten skrev även om loppet och det kan ni läsa HÄR!