En fridefull jul...

Från radion i min pappas sovrum kommer det julmusik.
Jag håller på och plockar undan för någon som inte kommer komma hem igen.
Jag blir helt handlingsförlamad och tårarna rinner nedför mina kinder. Jag är glad att pappa inte är här just nu för att se mig.

Jag älskar julen så men i år har ingen julstämning infunnit sig. Min man har fått sköta alla inköp och jag skjuter hela tiden på det jag planerar att baka och laga. Jag vet att jag kommer att göra det men inte idag.

Det regnar och blåser utanför idag så passande på dagen för vintersolståndet. Nu vänder det. Men för vissa gör det inte det. För vissa personer kommer julen inte bli så där fin och härlig som man vill. Det handlar inte bara om mig, jag vet andra som har det tungt nu. I veckan skickade jag en pepparkaksdeg på posten. Till nån som oxå har det jobbigt. 

Min mamma kommer få fira julen på sjukhus. Hon kommer med all säkerhet inte kunna komma hem igen. Hon kommer inte kunna fira jul med oss så som hon alltid gjort. Jag plockar undan och gör i ordning.

Jag försöker hålla ihop men det är svårt. Jag skriver inte detta för att någon ska tycka synd om mig utan mer för att jag inte orkar hålla den där glada fasaden. Det här är verkligheten. Inte någon käck friserad version där jag skriver att livet är topp. Men samtidigt är det befriande och som en liten bubbla man kan fly in i, det där käcka ytliga där ingen vet så därför har jag hållit uppe fasaden.
Nu vet ni. Jag ska fortsätta plocka nu. 
/Eva